Inreda

En tavelsökares lycka

Hur gör du när du hittar tavlor? Är du en sån person som går igenom vinden hos gamla släktingar i hopp om att du kommer att scora jackpotten och hitta den glömda rembranten? Eller är du som mig och har ett passionerat intresse för konst över nätet? Min källa till alla tavlor är mynewart.se, där hittar jag det jag behöver. Men jag måste ändå ta och berätta om den gång jag “nästan” hitta en Rembrant.

En tavlas bekännelser

För att tag sedan hade jag inte upptäckt det finfina med att leta efter tavlor via nätet. jag la all in tid och energi på att åka runt hos de allt äldre släktingarna för att gå igenom deras vindar efter konstföremål. Detta sågs naturligtvis inte med blida ögon från de som skulle ärva släktingarna men jag försäkrade dem att om jag hittar något så skulle vi dela på det. Något de visste aldrig skulle komma på tal om de själva gått igenom vinden med deras minimalistiska konstkunskaper, speciellt rörande tavlor just. Så hade jag precis avslutat en jobbdag och satt mig i bilen för att åk ner mot en alldeles nyöppnad antikaffär nere i Köpenhamn. Jag hade fått nys om den via ett par bekanta som lyckligtvis kände ägaren. Än så länge hade inte reklamen gått ut och ägaren vill mest försäkra sig om att denne kunde hantera kassaapparaten innan han drog på med stora slaggen så folk skulle ösa in i affären.

Turligt för mig var att jag nästan hel själv sånär som på en lite grånad dam ifrån Tyskland fick puttra om kring och plock mellan allting. Inte länge skulle de gå förräns jag hittade den tavlan jag sökte. En fint motiv målat med bästa akvarellteknik. Det något speciellt över målningen och det var något igenkännande över hela motivet. Snabbt som ögat bad jag om ett pris och ägaren såg att mina ögon glittrade vid åsynen av tavlan och svarade rutinerat på lite halvbruten dansk svenska. Den tavla får du för femtusen. Femtusen, varför då? Den är mycket speciell, som i vadå frågade jag fundersamt. Femtusen var mycket mer än jag hade tänkt att lägga på en tavla såhär i slutet på månaden.

Men något med tavlan fick mig ändå att ta fram plånboken och betala till den mycket nöjda ägaren, här känner jag att jag borde frågat mer om tavlan och dess ursprung. När jag kom hem tog jag ett kort på tavlan och skickade till en god vän. Det tog inte mindre än 30 sekunder innan jag fick ett svar, något som fick mig att lyfta på ögonbrynen.

Rubriken inledde, hur har du fått tag i denna? Är du helt från vettet? Det visade sig att tavla som jag köpt var en mycket känd målning. Kort därefter kom ett nytt brev och gratulerade mig till den fina förfalskningen. Det var mycket riktigt ett motiv från en känd målare, men tavla i sig var lätt att se att det var en förfalskning. Det hade att göra med att personen som var avbildad på motivet hade en näsduk i sin vänstra bröstficka. På tavla fanns den i den högra bröstfickan. Det måste varit fel i kommunikationen när förfalskningen skulle göras. Ända sedan dessa har jag bara skaffat mina tavlor via nätet.